pyssligatjejerna

Senaste inläggen

Av Hanna och Ida - 31 augusti 2011 20:22

Hej! Idag, har vi gjort något vi inte brukar göra så ofta. Men det var väldigt roligt! Vi satt oss ner och ritade. Och vi ritade två olika flickor. :)


  Här är våra ritade flickor!


   Den här har Ida gjort!






  Och den här har hanna gjort!



        Tjingeling!!! :)                                                
      // PyssligaTjejerna   



Av Hanna och Ida - 28 augusti 2011 20:35

Det här blir att ganska kort inlägg men med en massor av små sötisar. Jag sa ju att jag skulle ge er lite pyssel så här kommer några små figurer jag har byggt ihop.   Det var längesedan jag gjorde dessa men jag har inte lagt uppdom en så jag tänkte göra det nu. Som ni kanske rdan ser är det små lerfigurer. Två hjärtan och en tärning.   


Jag skriver snart igen!    

                                                  
                     // Hanna

Av Hanna och Ida - 27 augusti 2011 18:49

Hej svejs! Ledsen för det väldigt långa blogguppehållet... Men man kan väl säga att vi har haft en liten sommarpaus. Men nu är hösten tillbaka och vi kan väl hoppas att bloggen kommer igång igen!  

Idag har vi haft en liten dansshow! Det har varit så kul!!!


Imoorgon kanske jag lägger in lite bilder på sommarens pyssel! Tjingeling!!!   


                                                  
       // Hanna

Av Hanna och Ida - 13 juli 2011 10:36

Hehe, konstig rubrik.... Kom inte på något bra! Hur som helst har jag virkat ihop en ny liten figur.


Det är nämligen så att jag följer en jättebra pyssel/amigurumi blogg. Hon som driver den bloggen har gjort väldigt många fina amigurumimönster. Och många av hennes mönster är med i hennes tre böcker som jag och ida har.

Cirka hälften av alla amigurumisar på denna blogg är gjorda efter hennes mönster.


Nyfiken? Blogg: http://booip.blogspot.com


Iallafall... När jag och mamma var inne på hennes blogg hittade vi en jättesöt figur: http://booip.blogspot.com/search/label/Amigurumi

Mamma tyckte verkligen om den, så jag bestämde mig för att virka en till henne. Den blev däremot lite miffad efter som det inte fanns något mönster, men söt blev den!!!


Så här kommer lite bilder på så kallade Laktris ( Mamma döpte honom )


Laktris på altanen

Nya vänner


Oj just det, jag glömde en sak! Medans jag virkade kom jag på en ny rolig grej. Titta på det här:

   Ett H för Hanna, som någon slag signatur eller något! Tyckte det var lite roligt i alla fall!   


Det var nog allt!!!                    TJINGELIING!!!    


                                               / Sommriga hälsningar hanna!  

Av Hanna och Ida - 12 juni 2011 20:44

Hejsan:)


Jag har virkat en katus

    Jag gav den till lillasyrran. Hon blev glad även fast jag glömde att lägga i en kartongbit så jorden sticker upp lite.


//Ida 

Av Hanna och Ida - 12 juni 2011 20:28

Hej!


I helgen så har jag och en kompis haft party.

Det var jättekul och vi fick jättemånga nagellack  

Jag fick 9 stycken!

Så här ser de ut:

 

Så idag har jag och Hanna fixat våra naglar:)

Mina blev så här:

  //Ida

Av Hanna och Ida - 9 juni 2011 19:14

Hej!


Jag har nyss skrivit klart en berättelse som jag blev nöjd med! Tänkte lägga ut den här för er som är lässugna! :)



De glittrande fallen


April satt i bussen och såg ut på den gråa, molniga himlen. Hon lutade huvudet mot det fuktiga fönstret. Om hon hade slappnat av hade hon lätt kunna somna. Men hon skulle snart kliva av. Mannen i bussätet framför henne snarkade högt. Några dagisbarn sjöng bussvisor. Alla små barnen såg glada ut, förutom en liten flicka några sätten bort. Hon hade brunt tovigt hår, och blåa ögon. Hennes blick sänktes och små tårar kröp fram bakom dom små ögonlocken. Tårarna rann över kinden och droppade ner i håret på hennes blonda lilla docka. Kanske var det hennes enda vän? När April såg den lilla flickan såg hon en bild av sig själv. Hennes bruna hår som kanske inte blivigt genom kammat på veckor, och hennes blåa klara ögon. Men störst av allt den delen av saknad efter en vän, precis som April. Flickan höjde blicken. April tittade för en sekund in i hennes ögon innan hon snabbt vände bort blicken och såg ut genom fönstret.


Bussen stannade till vid Hötyga kyrka. April reste sig upp och försökte ta sig fram i den trånga bussen. Bussens motorer startade och April började springa. Hon skulle ha hunnit av om inte den lilla pojken i dagisgruppen sträckte fram sitt ben så att hon snubblade. Bussen åkte iväg. Den lille pojken satt och gapflabbade åt henne. April fick lust att slå till honom, men hindrade sig själv. Men hon kunde inte undgå att blänga på honom innan hon gick vidare… Hon satte sig på golvet precis vid bussdörren. April fick helt enkelt kliva av vid nästa station. Det dröjde inte länge innan bussen stannade till igen. Hon ställde sig upp och var redo att kliva av. När dörren öppnades stelnade hon till. Stora droppar föll mot marken, regnet verkligen öste ner. April kände gärna för att sitta kvar i bussen några stationer till, men hon hörde en liten harkling bakom sig och förstod att det var fler som skulle av.


Efter bara några minuter ute var April genomblöt. Nästa buss gick om en timme, och att gå hem därifrån gick inte snabbare ändå… Hon förde blicken över vägen och letade efter ett ställe att skydda sig från regnet på. Då såg hon den stora skogen. Hon kanske kunde sätta sig under en gran så länge? April sprang över vägen och rusade in i den stora skogen. Det var mörkt därinne.  Framför henne var det en gran att skydda sig under. Men hon ville fortsätta ändå. Desto djupare in i skogen hon gick desto mindre kände hon av regnets droppar i nacken. Ljuden tystnades och det ända man hörde nu var Aprils fotsteg. Det började kännas lite kusligt. April hade ingen aning om vart hon var någonstans. Alla stigar såg likadana ut och hon visste inte hur hon skulle ta sig tillbaka. Men det struntade hon i, för hon kände nyfikenhet efter som skulle komma. Hon kände på sig att det var något där framme, ännu djupare in. Då hörde hon ett svischande ljud bakom örat. Snabbt vände hon sig om. Inget där… Misstänksamt fortsatte hon framåt. Då hördes samma ljud igen. Den här gången var hon snabbare och hann precis vända sig om. Då såg hon en blå liten fjäril med vingar som flaxade vilt. Den lilla fjärilen flög runt Aprils huvud. Det var lite som om den försökte berätta något för henne. Sen flög den iväg… April följde den klarblåa pricken som blev mindre och mindre med blicken. Sen började hon följa efter. Med fjärilen på sin sida fortsatte hon att gå djupare in i skogen. Längre och längre in gick hon… När hon hade gått i cirka tjugo minuter var hon tvungen att sätta sig ner. Men fjärilen tyckte inte att det var tid för en paus, och efter bara några sekunder var den borta. Hon kände att ensamheten började krypa upp inom henne. Varför stannade hon inte bara under granen där borta? Vad var det som var så spännande med det här? Det var mörkt och kallt. Hon kanske skulle försöka ta sig tillbaka. Men hon visste att det inte var någon idé. Hon kröp ihop sig till en liten boll med armarna om knäna. Något blinkade till framför henne. Sedan började ett ljus krypa fram bakom träden. Som om att det öppnade sig till en ingång för hopp. April ställde sig upp och skyndade sig fram. Hon såg ingenting förutom ett vitt ljus. Hon hade ingen aning om vad det var. Kanske var det farligt? Men hon hade ändå inga andra alternativ en att sitta kvar i skogen, mitt i ensamheten. Hon tog ett steg in, eller ut eller var det nu var. Solens strålar lyste mot axlarna. Det var härligt, som att hon precis tagit ett steg ut i friheten. När hennes ögon sakta började vänja sig vid ljuset, såg hon framför sig något helt fantastiskt! Den vackraste platsen någonsin. Tänk att något var så vackert, mitt i den mörkaste skogen!


Framför hennes fötter porlade en bäck. En färgglad fisk hoppade upp ur bäcken. Det var den mest märkliga fisk hon någonsin sett. Men hon tyckte om den i alla fall. Vid bäcken fanns det en liten bro. Bron såg ut som en typisk sagobro men april trodde inte på det här en vad hon trodde på sagorna i alla fall. Detta var magiskt! Bortanför bäcken bredde en stor äng ut sig. Den var full av blommar i alla möjliga färger. Om man vände blicken lite åt höger såg man en liten kulle. Ovanpå kullen stod det ett litet olivträd. April kunde omöjligt förstå hur det kunde växa mitt i Sverige, men det var inte mycket hon förstod just nu! Hon var som fastfrusen. Det var fantastiskt. Då hörde hon det svischande ljudet återigen. Men hon behövde inte vända sig om för att förstå. Det var hit den lilla fjärilen hade tagigt henne!


April började försiktigt ta sig över bron. Hon drog sin hand över räcket och såg att det var små blommor inristade. Under de inristade blommorna var det något annat inristat. Det var en liten text. Hon böjde sig ner för att se vad det stod. 1655. Kanske byggdes den då?  Hon ställde sig upp och gick vidare över bron. Då hörde hon något! Det kom från andra sidan skogen och lät lite som en häst. Det var det också. Galopperande mot henne kom en brun häst med fladdrande man som blåste i vinden. Det såg så härligt ut, den verkligen flög fram. Efter inte länge alls stod hästen bredvid henne. Den såg förundrat på henne. April såg in i hästens ögon. De var gyllenbruna och glittrade i solljuset. Hästen hade också gyllenbrun päls och manen var i nästan samma nyans, bara lite ljusare. Den blåste varmluft på hennes händer och snudda vid dem med sin mjuka mule. April sträckte då fram sin hand och strök den över hästens solvarma hals.

-           Ditt namn får bli Solglimt, viskade hon i hästens öra.

Solglimt frustade och puttade till henne, som om hon ville berätta något. April förstod direkt vad Solglimt menade och hoppade upp på hennes rygg. Solglimt tog ett steg framåt, och April blev lite rädd, och hästen frustade, som för att lugna ner henne. Hon slappnade genast av, och Solglimt började röra sig framåt igen. Efter några varv runt ängen i skritt så ökade Solglimt farten. I mjuk trav flög de över ängen. Det var härligt. April kände vinden som blåste genom håret och vinden förde med sig dofter hon aldrig känt förut. Solglimt saktade ner och stannade upp vid den lilla kullen. Hon böjde sig ner som att hon ville att April skulle av. April blev lite besviken. Hon ville ju fortsätta rida! Men hon gick försiktigt ner. Sedan förde hon handen genom den mjuka pälsen innan Solglimt försvann sin väg.


När Solglimt hade försvunnit helt och hållet började April gå upp för den lilla kullen. Precis som hon förut sett stod uppe på kullen ett litet olivträd. Men det var mycket mer än så. Om man gick lite längre ut på kullen kom man ut på en klippa. Så fort April upptäckte det sprang hon ända fram till kanten på klippan. Och ute på klippan såg man ut över världens mest vackraste vatten, enligt April. Hon tog ett djupt andetag och satte sig ner vid klippans kant, med benen dinglade fram och tillbaka. Nedanför klippan var det en sandstrand med sandkorn likt guld. Vid strandkanten guppade vågorna. Havet var klarblått och det glittrade över ytan. Men det absolut finaste var ett vattenfall på vänster sida om henne. Det rann ner för klippan och porlade genom en bäck ända ut till havet. Det glittrade precis som kristaller och Aprils blick fastnade i det forsande vattnet…


Solen hade börjat gå ner och April hade nästan somnat in vid klippkanten. Hon vaknade upp av det svischande ljudet av den blåa fjärilen som flög runt hennes huvud återigen. 

-           Hej, sa April sömnigt.

Fjärilen satte sig på hennes axel en kort stund innan den fortsatte flyga runt hennes huvud.

-           Du vill att jag följer med dig någonstans igen, eller hur?

Fjärilen flög en liten bit åt vänster. April ställde sig upp och gick efter den lilla fjärilen. Den ledde henne nerför en liten stig vid vattenfallet. Sen flög den iväg och satte sig på en liten sten i bäcken. April sprang efter.

-           Vill du att jag sitter här?

Hon visste att fjärilen inte skulle svara, men hon kände på sig att det var det den ville. Hon satte sig ner i den lena sanden och drog handen genom den. Då kände hon att någon blåste henne i nacken. Hon vände sig om. Solglimt! Hon försökte ställa sig upp för att krama om henne men hon puttade tillbaka April med mulen. Solglimt fortsatte med att försiktigt putta till April, ända tills April förundrat och motvilligt la sig ner. Solglimt gnäggade försiktigt. April satte sig förhastat upp. Hon ville inte att Solglimt skulle försvinna igen. Men det gjorde hon inte. Solglimt stod fortfarande kvar där och kollade på April med sin förundrande blick. Och fjärilen satt fortfarande kvar på sin sten. April förstod då att det var meningen att hon skulle vara här. Så hon lade sig ner och slöt sakta ögonlocken. Med vattnets forsande ljud i öronen och den mjuka sanden att ligga på somnade hon sakta in, i trygghet och lycka.



Epilog

April vaknade upp under en gran i den mörka skogen. Hon hörde hur bilarna körde förbi på vägen i bakgrunden. Nu var hon tillbaka igen… Hon satte sig upp. Regnet hade slutat falla och solen sken på den rosa himlen, efter som solen redan var halvt nere. Hon ställde sig upp och började sakta vandra hemåt. Hade det bara varit en dröm? Kanske det? Men hon visste att det var något mer än så. För hon var verkligen där. Hon stoppade ner handen i jackfickan. Där hittade hon en olivkvist. Det var sant… Hon visste att absolut ingen skulle tro på henne. Men hon skulle aldrig någonsin glömma bort den lilla fjärilen, Solglimt och framför allt de glittrande fallen. Och hon skulle alltid ha kvar lyckan inom sig!

 


 Hoppas ni gillade den!!!        Tjingeling!         // Hanna  



Av Hanna och Ida - 1 juni 2011 17:58

Hej!

Nu har jag gjort ett CD ställ till min mamma som jag gav henne i morsdagspresent.

Det ser ut så här:

 

//Ida


Skapa flashcards